Vote

I brist på annat att skriva om så här innan Rumblen vill jag uppmana er alla att deltaga i vår rafflande Diva-röstning i kolumnen till höger. Divan som vinner kommer hyllas med... öh.. en fin bild här i bloggen.

Royal Rumble predictions part 2

Ja... Rumblen gick igår... I know.. men som påpekats tidgare skall skribenterna i denna blogg se galan på söndag. Därför accepteras inga avslöjanden i bloggens kommentarer INNAN söndag. Tack.

Igår berättade vår "predictions-guru" Kebaben om sina tankar rörande Rumblens matcher. Som vanligt håller jag med honom om det mesta. Här är dock några punkter som jag tror annat om.

Chris Jericho vs JBL

Visst kommer Y2J gå segrande ur denna fejd. Men frågan är om de inte kommer spara det hela till antingen NoWayOut eller till och med Mania. Jag tror att Bradshaw vinner matchen på Rumblen efter fusk, antingen DQ eller via interference. Detta för att inte visa Y2J svag.

Randy Orton vs Jeff Hardy

Om man tvunget vill få ett tillfälle att sätta Jeff som WWE champion så är det ultimat just nu. Som mitt-emellan champ. Han kommer piska Orton på Rumblen men sedan lämna tillbaka det innan Mania, kanske på NoWayOut men ännu troligare, på Raw efter Rumblen.

Och vinnaren i årets Rumble som kommer turna face innan Mania och sedan stå som champ ser ni här nedan... Och om det inte blir han så kommer antingen Batista eller Triplan piska Randy Orton och bli ny Raw-mästare. Whether you like it or not...

Fast å andra sidan... vem tusan hade tippat Undertaker i fjol? Tja, då vinner säkert Shannon Moore i år då... ÄNTLIGEN!

Stötta GBGWrestling

Grabbarna i GBGW, som håller wrestlingflaggan högst i Sverige, har ett meddelande på sin hemsida www.gbgwrestling.com som lyder:

Bli medlem! Maila namn och adress till Info(a)gbgwrestling.com och få ett fint medlemskort hemskickat. Vi kommer att arrangera fina saker och då måste du vara medlem, eller gäst till en medlem för att komma in. OBS skicka personnummer med! Man skall vara minst 18 som medlem.

Det har tyvärr varit oerhört klent med shower från GBGW den senaste tiden, och jag tycker vi alla ska visa att vi gärna vill ha deras underhållning även fortsättningsvis. De är duktiga performers och de lägger stor vikt vid allt runt omkring med domare, entréer och announcers. Sverige behöver detta. JAG behöver detta. Signa upp som medlem så ökar säkert chanserna för att vi får se nya galor med Don Kalif, JJ Styles, Aids Atom och gänget.

Royal Rumble predictions

Royal Rumble 2008 går av stapeln idag. Bloggens skribenter kommer dock ej att se galan förrän om en vecka. Tills dess undanbedes bestämt och respektfullt alla spoilers om vad som händer på Royal Rumble, samt den kommande veckans Raw, ECW och Smackdown, i bloggens kommentarer.

Mina predictions för Armageddon visade sej vara rätt så träffsäkra. Tippade bara fel på en match. Låt oss se om en titt i kristall-kulan inför Royal Rumble blir lika lyckad.

Chris Jericho vs JBL

Härligt att JBL är tillbaka. Visserligen var han alldeles lysande som kommentator, men visst har man saknat hans lite old-school-aktiga brawling och enorma charm som wrestler. Huruvida han kommer fortsätta brottas någon längre tid framöver är svårt att säga, men det verkar hursomhelst smartare att låta Jericho vinna här. Märkligt om han skulle komma tillbaka bara för att misslyckas med att vinna bältet från Orton och sen torska mot en kommentator. Kan bli en kul match.

MVP vs Ric Flair

Gillar personligen retirement-storyn dom kör med Flair nu. MVP skulle förvisso tjäna bra på att vara den som tvingar Flair att gå i pension, men jag har svårt att se Nature Boy förlora förrän på Wrestlemania. Ric Flair vinner här, alltså. Eventuellt med hjälp från Matt Hardy via surprise comeback interference.

World Heavyweight Championship Match

Edge vs Rey Mysterio

Jag tror fortfarance stenhårt på Edge vs Undertaker om bältet på Wrestlemania. Lägg till det faktum att Mysterio har kännts allt annat än het sedan sin comeback så når vi slutsatsen att Edge behåller bältet här.

WWE Championship Match

Randy Orton vs Jeff Hardy

Svårtippat. När jag förutspådde att Jeff skulle vinna mot Triple H på Armageddon så kändes tanken på Jeff Hardy vs Orton på Rumblen som något medelmåttig. Promenad-seger för "the young, cocky, arrogant" Randy Orton, typ. Mycket har dock hänt under dom senaste veckorna. WWE har verkligen lyckats med att bygga upp Hardy som ett trovärdigt hot, och han är helt klart populärare än någonsin. Om Vince har planer på att göra Jeff till mästare någon gång så känns det som om det är nu eller aldrig. Trodde aldrig jag skulle säga det här, men det hade inte kännts fel med Jeff som champ. HOWEVER... Wrestlemania närmar sej med stormsteg. Att sätta bältet på Hardy så här närma WM kan vara riskfyllt. Om publiken sviker honom som champ kan det bli lite halvdant tryck på titelmatchen på Mania. Och om dom i panik flyttar tillbaka bältet till Orton på No Way Out så har han ju ändå redan tappat lite momentum. Därmed tippar jag att Orton behåller bältet här, även om jag inte skulle ha något emot att ha fel.

The Royal Rumble Match

En av årets höjdpunkter, i min mening. Brukar alltid bli underhållande och spännande i Royal Rumble matchen. Att peka ut en vinnare är däremot svårt. Vi har väletablerade main eventers som Undertaker, Batista, Triple H och Shawn Michaels, hungriga up-and-comers som Ken Kennedy, Finlay, CM Punk och Shelton Benjamin som skulle kunna storskrälla, samt eventuella överraskningar som Lashley och Big Show. Låt oss dock fokusera på de stora namnen som vi vet kommer vara med. Tror som sagt att UT får titelmatch på Mania, men han vann Rumblen ifjol, vilket troligtvis talar emot honom. På Raw-sidan har Orton redan haft en längre fejd med HBK nyligen, så dom två mot varandra på Mania känns inte särskilt fräscht. Batista mot Edge har vi sett miljontals gånger i fjol, men tänk om Batista väljer att gå mot Raws bälte istället? Batista mot Orton känns som en ordentlig WM main event. Inte otänkbart. Om jag ska välja så tror jag nog trots allt att Triple H vinner här och går mot Orton på Wrestlemania. Det känns helt enkelt troligast.

Bikeamania is... not running wild at all?

Året är 2002. Hulk Hogan har gjort sin bejublade comeback till WWE efter nio års frånvaro, och har vunnit bältet från HHH på Backlash. På Judgment Day ska han försvara det mot The Undertaker, som körde sin American Badass biker-gimmick och var heel vid denna period. I direktsändning på Raw får Hogan fatt på UTs bike och ska köra den i full fart uppför rampen för att jaga Undertaker. Det blir dock inte alltid som man tänkt sej. Aningen pinsamt.

Hollywood Hogan Tries to Ride Undertakers Bike
Uploaded by HezaaKaida

Joey lever vidare

Igår debuterade Joey Matthews i ROH (Ring Of Honor) som en medlem i "The Age of the Fall Faction". Bland annat körde han en promo där han snackade om sina demoner och sin tid i det onda WWE där han blev mer känd under namnet Joey Mercury, en tredjedel i det starka stablet MNM. De övriga två var divan Melina och föredetta ECW-mästaren John Morrison. Vi önskar Joey lycka till i ROH. Han hann ju faktiskt göra en del minnesvärda saker i WWE. Som när Hardy Boyz krossade hans näsa med en stege. Han hade även en av tidernas mest komiska entrances tillsammans med MNM. Ni vet då när han stod och vaggade från sida till sida och låtsades använda en filmkamera riktad mot Melina. Humor.

Somebody lost his mojo

Vad vore väl Carlito Cool utan sitt afrosvall? Just det. En everyday, borderline, mainstream nobody. Denna bild är från Puerto Ricos WWC innan Carlitos karriär med WWE. För övrigt kan vi låta nämna att Carlitos yngre bror Eddie Colón har signat ett utvecklingskontrakt med WWE. Kanske får vi se mer av honom framöver, han har redan fått loosa mot Shannon Moore i en darkmatch på Smackdown!. (Yeah)

Celebrations

Den legendariska Joe Laurinaitis mer känd som Roadwarrior Animal, fyller idag 48 år. I början av 90-talet började Animal, tillsammans med sin homie Roadwarrior Hawk, att kicka ass i WWF. De plöjde sedan fram genom WCW och TNA och titelbälten i sina skojsiga röd-svarta latexpads. Vägkrigarna kom tillbaka till WWE under 2003 och började fejda mot Kane och RVD och tanken var att de skulle få bli champs ännu en gång. Tragiskt nog gick Hawk ur tiden den 19 oktober samma år, endast 46 år gammal. Animal gjorde dock ett försök att återuppleva L.O.D. 2 år senare, denna gång med Heidenreich som partner. Detta blev dock inte vidare långlivat. Efter detta gjorde han mindre framträdanden i TNA och brottas förtillället i Japan. Tror han firar sin dag med sake och stekt ris. Grattis.

Dial: 1-800-REAL-DEAL

Det är många diehard fans som tvivlat på att det faktiskt är Bobby Lashley's egna ord som pratar på hemsidan rörande sin brytning från WWE. De har dock blivit hyfsat motbevisade. Bobby erbjöd sig att ringa upp tvivlarna personligen via telefon och gjorde även detta. Snacka om chock, "Hello this is Bobby, may I speak to mr.Butabi?".

Mr.X

Oftast gör WWE-kansliet fina posters för att promota sina PPV:s (inte lika fina som svenska HBGW men dock). Så även inför årets Royal Rumble. Det finns dock en sak som förbryllar mig. Vem är wrestlaren vid den gröna pilen, mellan MVP och Kane? Tryck här för förstoring. Först tyckte jag fan att det var Chris Benoit. Sedan har jag spekulerat runt Mike Knox, Matt Striker och Shane Helms, men ingen stämmer till 100%. Är det bara nån lusig(!) postermaker som klonat in sin feja bland alla superstars kanske? Hjälp mig ifall ni ser vem det är. Beats my clock.

Swanton of forbidden times

Här är Jeff Hardys beryktade Swanton som diskuterades i bloggens kommentarer i förra veckan. Titta och njut.

Nyheter för bokmalarna

Om du som jag är ett big fan av wrestlares historier och självbiografier så kan du glädja dig åt att det är ett par stycken nya på gång. Både sagorna om Ted DiBiase och André the Giant kommer dyka upp i bokhyllorna under året. Dessutom har Chris Jericho, på grund av de höga försäljningssiffrorna med "A Lion's Tale...", skrivit på ett kontrakt om att göra en fortsättning, då denna bok berör Jerichos karriär fram tills dess att han debuterar i WWF. Känns som om det finns mycket kul att läsa även efter detta. Det är ähurom till min stora glädje som det kommer en uppföjare. "A Lion's Tale..." är nämligen, in my mind, den mest underhållande wrestlingbiografin to this date. Till och med bättre än Foley's "Mankind" vilket inte säger lite.

And the new ECW-champion...

Denna anglen kan bli riktigt bra tror jag. Tidernas bästa heel Edge och den hårt underskattade Chavo Jr in co-operation. Stort j-vla grattis till den sistnämnda. Detta förtjänade han. Kolla för övrigt så löjligt lik Major-brodern till höger är Edge. Helt galet.

Mongoplex

Steve "Mongo" McMichael (ja, han kallades faktiskt Mongo) var på 1980-talet en framgångsrik amerikansk fotbollsspelare i NFL. När karriären började dana i början av 90-talet bestämde han sej för att ge sej in i wrestling-världen. Han hamnade så småningom i WCW, där han oväntat nog joinade The Four Horsemen, Ric Flairs gamla stable. Jag säger "oväntat" med tanke på att hästmännen vanligtvis håller sej till gubbar som är duktiga grapplers. På den relativt färska Four Horsemen DVD:n säger Flair själv att Mongo hade en bra look och var grym på att festa, vilket till viss del ursäktade det faktum att han var en allmänt usel brottare.

Case in point: the Mongoplex.

Snart skadefria

På bilden syns 2 av WWE's unga, talangfulla superstars som varit borta en tid på grund av skador. Lance Cade har varit sjukskriven sedan den 28 december då hans axel poppade ur led under en houseshow i Atlanta. Paul London, som leverar "the smacketh down" i Cade's feja, har varit dålig sedan november 2007 då han skadade ankeln i en match mot Charlie Haas.

Båda 2 beräknas komma tillbaka i början av februari. Nice.

Nya rön om Bobby

*** RYKTE *** RYKTE *** RYKTE ***

För bara en vecka sedan skrev jag att Bobby Lashley var på väg tillbaka till ringen och syftade då på WWE-cirkeln. Nu har det dock rörts runt lite i grytan på "Cirkus Vince". På Bobbys officiella hemsida (www.bobbylashleyonline.com) har mannen själv skrivit i forumet. Något dystra nyheter får man nog säga.

Quote: "Circumstances, which are out of my control left me no decision but to leave the WWE. I can't go into details of this now but like I said before, sometimes people will hate you personally and try to destroy you, which has happened here. Evil has prevailed. However like I said before, if you continue your struggle, doors will open around these people. You have not seen the last of me, so please don't stop your support."

Enligt uppgift skall Bobby nu prova på en karriär in MMA (Mixed Martial Arts). Eller som vi säger i wrestlingsammanhang, han skall göra "En Brock". Snälla tänk om... för vår skull men främst för din egen karriärs skull.

Skadad superstar

Någon som saknar Ken Doane (aka Kenny Dykstra) på Smackdown! rostern? Nej trodde inte det heller. Tyvärr måste vi ändå meddela att Kenny för tillfället är sjukad på obestämd tid i och med en större knäoperation. Rent underhållningsmässigt ser jag inte detta som en större förlust. Kenny som singelbrottare är inte riktigt lika fräckt som då han var en av fem i det manliga hejaklacksgänget Spirit Squad. Ett gäng som stundtals var riktigt underhållande. Sen hyser jag även lite extra respekt för denna 21-åriga påg med tanke på att han scorat Mickie James samt att han har wrestlingvärldens fetaste legdrop (sorry Hogan).

I believe I can flyyy

När Kebaben hade skrivit sin "Best of 2007" lista så tvingade jag mig också att tänka lite på roliga moments och oförglömliga wrestlingstunder från samma tid. Lite märkligt är att det första jag kom att tänka på faktiskt var kvällen då WWE's Edge blev skadad och out of business. Detta i samband med hans galna Mardi Gras firande på Raw i New Orleans. Ni minns det? Edge, som för tillfället fejdade med Kane, hade samlat ihop en stor skara misfits (dvärgar, jesters, clowner på styltor osv) för att tjoa och tjimma till rivig trumpetmusik. Trodde han ja. Plötsligt kommer Kane och gör den absolut värsta party crashern i mannaminne. Visst är det hyfsat uppenbart vart han gömmer sig redan från första början men det spelar ingen roll. Kolla klippet här nedan och njut. Wrestlingstörd som jag är så fick jag gåshud, något jag inte ens fick vid Triplans comeback på Summer Slam. När Kane visat sig så utbryter helvetet och allt klockar perfekt. Från Kane's chokethrusts till Edge's panikslagna flykt som helt tiden avbryts. En av de absoluta höjdpunkterna inträffar vid 01:18 då Kane kastar ut en stackars rödklädd bäver som fullkomligt flyger ut ur ringen. Kolla in detta bumpet. Undrar hur han landar. Det bästa av allt är ändå min favoritheel Edge som trots vetskapen om sin skada gör en hell of a show på väg upp för rampen. Kolla in minen efter Kane's flamethrower. Det är showmanship det.

Grattis Morfar

Inte nog med att han precis blivit utnämnd till "Årets superstar 2007" av den populära och knappt färgade blaskan WWE Magazine. Nej vi kan även gratulera världshistoriens mest vältränade morfar Dave Batista på 39 årsdagen. Hoppas han kan fira den med en go proteinare.

Good taunts / Bad taunts

Våra kära wrestlare utmärker sig på olika vis med fräcka attires, flashiga namn, dräpande catchphrases och pungsvullande signaturemoves. Det finns dock ytterligare en jätteviktig del i wrestlarens karaktär, nämligen förmågan att riva av en redig pose eller taunt. En taunt som får fansen att tokälska eller galna av ilska. En taunt som hyllar fansen och sig själv. Eller helt enkelt en taunt som häcklar motståndaren, förbundets chef eller delstaten Wyoming. Här är några av min favorit/hat-poser...

5 sketna taunts

Matt Hardy "the Shocker"

Att posa med "the Shocker" dag in och natt ut är lite awkward. Troligtvis vet inte Matt om att han hyllar ett av nätets äldsta sexskämt (se länk) med sina fingrar inför flinande 12-åringar i publiken. Även om han inte vet det så är det obegripligt att han valt en sådan fånig gest.

Candice Michelle "the magic wand"

Under Candice's heelperiod var det bara jobbigt och pinsamt så fort hon ställde sig och snurrade runt med höfterna och den livsfarliga trollstaven ovanför huvudet. Det tog för lång tid, det var tråkigt och onödigt. Tur att hon släppte det när hon blev face.

Big Daddy V "Trekker"

Okej Flex, vi älskar att se den och vi flinar lika mycket varje gång, men i slutändan så ÄR det på grund av att den är sketen. Inget annat. För det första är det sketet att BDV re-inventat posen som fanns i Star Trek långt innan han ens var en liten dinosaurieunge. För det andra så är det ännu mer sketet att han gör "Trekkern" när han slapar också...

Randy Orton "young, cocky, arrogant pose"

Randy: "Pappa, pappa, jag såg en sån häääääääär stor pungråtta i trailerparken imorse".

Cowboy: "Heh, thats my young, cocky, arrogant boy".

En onödig pose som inte säger direkt mycket varken om Orton eller hans intentioner. Tror inte nån blir stött av detta.

John Cena "Inga rätt"

Mannen med världens sämsta taunts helt enkelt. Det är dåligt när Cena kör "U can't see me" i samband med sin "5 knuckle shuffle". Det är ännu sämre när han lite senare borstar av dammet från sin arm i samband med dropet. Det är ändå allra, allra sämst, då John böjer sig ner för att pumpa upp sina sneakers... Det är oförlåteligt. Thank god att han aldrig gör det mer.

6 ruggigt bra taunts

Dusty Rhodes "Röra i grytan dansen"


"The dance that'll make your back crack, your liver quiver and your knees freeze". Hooyah!

Cactus Jack "Bang Bang"

En taunt som passar riktigt bra till karaktären. Extra effektfullt när Mick själv skriker "BANG BANG" i samband med vignetter och promos. Klassiker.

Degeneration-X "S*CK IT"

Ja detta gäng har ju en hel uppsjö med olika taunts i olika konstellationer. De 2 jag syftar främst på är dock de som visas på bilden. Till vänster i rosa speedos, Kebabens favoritwrestler of all times, Billy Gunn som flashar gruppens trademark "X" ovan sitt huvud. Till höger, Triplan, som flashar detsamma fast under bältet. Attityd.

Shane McMahon "Money money"

Shane's klassiska hoppahopprep dans kombinerat med ett fotarbete värt en flugviktsboxare från Förenade Arabemiraten. Kan inte bli fel. Shane = extremt underhållande in my mind.




Hulk Hogan "Flex-combon of forbidden times"


1. Trissa upp publiken genom att lyssna åt alla 4 väderstrecken med handen kupad som en tratt över örat

2. Den sida där publiken vrålar mest is in for a treat

3. Sikta mot stjärnorna (bilden)

4. Flexa bicepsen

5. Avsluta med en tvärgrym "krabba" samtidigt som du spänner varenda ven i kroppen

6. Fortsätt med detta tills publiken tröttnar på dig, det vill säga aldrig...

Comeback

Coming soon - to a brawl near you...

10 bästa WWE matcherna ever

In my opinion, givetvis. Jag har självklart inte sett alla matcher förbundet har bjudit på genom tiderna, så det är inte ett heltäckande urval. Ingen rangordning, utan enbart mina 10 favoritmatcher i kronologisk ordning.

King of the Ring Semi Final Match

Bret Hart vs Mr Perfect, King of the Ring 1993

För ett par år sedan fick jag överta ett gäng äldre wrestling band från min bror. Det är lätt att tänka tillbaka på den "gamla goda tiden", men man glömmer ofta hur mycket dåliga matcher det i genomsnitt var på en gala i början av 90-talet, med Yokozuna, Kamala, Giant Gonzalez, Warlord och massa andra typer som inte kunde underhålla för fem ören. Det fanns dock ändå vissa personer som alltid bjöd på grymma matcher, som Shawn Michaels, Macho Man, och dessa två herrar. Vid den här tiden brottades dom båda som face, men dom försökte med olika psykningar och knep för att få övertaget, samtidigt som dom gjorde vissa anspelningar på sin match från Summerslam två år tidigare. Mycket bra match.

Ladder Match

Razor Ramon vs Shawn Michaels, Wrestlemania X

Det var inte den första ladder matchen någonsin, och inte heller den första ladder matchen i WWE, men det var tveklöst den match som gjorde konceptet berömt. Inte like extrem som lader matcher från senare år, men ändå full av dramatik och fantastiska moves. Första gången jag såg och någon försökte klättra upp för att ta bältet hoppades jag att han skulle misslyckas, bara för att matchen inte skulle ta slut. Framförallt imponerande med tanke på när den ägde rum, då hardcore wrestling inte var så utbrett som det är numera.

Shawn Michaels vs Mankind, In Your House: Mind Games

Som sagt var är inte den här listan rangordnad, men om den hade varit det så skulle nog den här matchen varit i topp. En galen brawl som ändå höll sej inom reglerna för matchen, och den hjälpte definitivt till att etablera Mick Foley som crazy. Bra tempo, grymma spots, och en av de få gånger då diskning via interference inte känns sketet, utan passar in bra till matchen. Antagligen min favorit-match någonsin.

I Quit Match

Bret Hart vs Steve Austin, Wrestlemania 13

Matchen i sej är en bra hatfylld historia, men det som verkligen imponerar är hur Hitman och Stone Cold lyckas få publiken att vända medans matchens gång. Hart kommer in som den bittra facen, som efter många år som main eventer nu känner sej orättvist behandlad av förbundet. Austin är heel, rebellen som har terroriserat Hart i flera månader med sin "take-no-crap" attityd. Under matchens gång svänger publikens åsikter. I början är det mest jubel för Bret Hart, sen går det mot 50-50, och när Austin är fast i Sharpshootern med blodet flödande i ansiktet är publikens sympatier helt med honom. Hitman, inte nöjd med att bara vinna, fortsätter pryla Stone Cold efter matchen, och blir totalt utbuad. En av de få lyckade double-turns som har genomförts i wrestlingen, och en kanon-match.

Hell in a Cell

Shawn Michaels vs The Undertaker, Bad Blood 97

HBK var special referee och råkade av misstag se till att UT förlorade heavyweight bältet till Bret Hart på Summerslam. UT blev därmed lite förbannad på Michaels, och de två möttes först på Ground Zero, där dom prylade domarna nästan like mycket som varandra och åkte på en dubbel diskning. En ny match-typ introducerades för att se till att det blev ett slut på fejden. No DQ, no way out: Hell in a Cell. Michaels försöker fly, fuska, göra allt han kan för att undkomma Undertakers vrede, men UT är ohejdbar. Matchen avslutas med Kanes debut, vilket bara gör matchen ännu mer minnesvärd. UT/Mankind är inte långt ifrån, men det här är fortfarande den bästa HIAC matchen någonsin.

Street Fight

Triple H vs Cactus Jack, Royal Rumble 2000

Märkligt många brawls och hardcore matcher på den här listan, med tanke på hur mycket jag i regel gillar mer tekniska matcher. Väldigt brutal match, som verkligen fick HHH att framstå som en riktig main eventare. Publikens sanslösa jubel när Foley kickar ut från Pedigreen får det fortfarande att rysa i kroppen.

Iron Man Match

The Rock vs Triple H, Judgment Day 2000

Rockan och Triplan hade fejdat ett par månader redan, och visst, dom hade haft bra matcher. Men var dom verkligen tillräckligt bra brottare för att kunna hålla en match intressant i en hel timme? Svar: Ja. Många klipska detaljer, som Hunters genidrag att drämma en stol i huvudet på The Rock, ta en diskning, och därefter pinna honom enkelt. Samma poäng, men extra skada på Rockan. Väldigt smart utförd match, som aldrig känns långrandig, och en av dom häftigaste surprise-comebacks någonsin med Undertaker som kommer inkörande på sin motorcykel i slutet. Dramatik på hög nivå.

TLC Match

Edge & Christian vs The Hardyz vs The Dudleyz, Summerslam 2000

2000 var ett bra år för WWE. Hardyz hade fejdat från och till med E&C i nästan ett år, och Dudleyz hade också blivit inblandade med tiden. På Wrestlemania hade dom en Ladder match där även stolar och bord användes flitigt. På Summerslam slog WWE därmed till med den allra första TLC matchen. Sjukt många vansinniga spots, och aldrig en lugn stund. Vem kan glömma synen av Jeff Hardy och D-Von Dudley hängande från bältena mitt i luften? Den definitiva höjdpunkten av tag team divisionen år 2000.

Kurt Angle & Chris Benoit vs Edge & Rey Mysterio, No Mercy 2002

2002 var året då Raw och Smackdown separerade till enskilda brands och rosters. Raw hade fått tag team bältena för sej själva, och till hösten bestämde Smackdowns GM Stephanie McMahon att hennes brand också skulle ha tag team champs. En turnering hölls, och detta var finalen. Till skillnad från många matcher på den här listan så är det inget särskilt unikt med den här matchen. Däremot så är det i mitt tycke den bästa "normala" tag team matchen någonsin i förbundets historia. Helt enkelt mycket underhållande wrestling.

Kurt Angle vs Chris Benoit, Royal Rumble 2003

Vissa år känns main eventet på Wrestlemania given flera månader i förväg. 2003 var ett sådant år, då alla visste att Kurt Angle vs Brock Lesnar var i princip spikat för Mania. Så när det annonserades att Angle skulle försvara sitt bälte mot Benoit på Rumblen kändes det som en ren formalitet att Kurtan skulle gå segrande ur fajten. I alla fall på förhand. När matchen väl var i gång bjöd dessa två på en fantastisk uppvisning i bra, teknisk, dramatisk brottning, och när finisherna började staplas på varandra kändes det inte allt lika självklart. Benoit skulle kunna vinna bältet här. Det låg liksom i luften. Till slut blev Benoit tvungen att tappa ut till the Ankle Lock, men han gavs en stående ovation av publiken efter matchen. En mycket välförtjänt sådan.

Lämna gärna synpunkter på vilken som är DIN favorit match någonsin.

Here comes the money

Han är inte längre en liten, bortskämd spoling som lever jävel med sitt bratgäng Mean Street Posse (vem kan väl glömma Pete Gas i slipover?). Näpp, Shane'O Mac blir idag 38 år gammal och för varje dag som går blir han mer och mer lik sin far, med dennes silvergrå tinningar. Stort grattis till honom. Undrar om Vince har som plan att överlåta sitt rike till Shane då det beger sig. Eller litar han kanske mer på att en viss svärson kommer sköta det bättre? Only time will till. Oavsett vilket så kommer Shane gå till historien som en av de bästa bumparna någonsin. Lätt i klass med HBK, The Rock och Mick Foley. Finns ingen som kan sälja en Stonecold Stunner som Shane McMahon, and that's the bottomline.

Weeeeeeell it's the...

*** RYKTE *** RYKTE*** RYKTE ***

Ryktet säger att Paul Wight, mer känd som Big Show, har antingen skrivit på ett nytt kontrakt med WWE eller åtminstone gått med på att skriva på. Sedan han slutade wrestlas har Show försökt sig på en boxningskarriär och genom denna träning gått ned(!) till 440 lbs. Efter ett tag insåg jätten dock att boxning kanske inte var rätt väg att gå med tanke på hans ålder och redan väl utstakade wrestlingkarriär (heureka). Allt vi kan göra nu är att hålla tummarna för att den underhållande Big Show kommer tillbaka ett tag till. Vi återkommer med mer inputs.

Cena does Hollywood

Filmbolaget WWE Films kommer börja spela in sin nästa rulle "12 rounds" den 25 februari. Föredetta WWE-champen, rapparen och "marinsoldaten" John Cena kommer där spela sin andra huvudroll i filmkarriären. Den förra var som soldaten John Triton i filmen "the Marine" (2006). Nu kommer han gestalta en kriminalare i New Orleans vid namn Danny Baxter. Ploten går i stora drag ut på att en mästerskurk kidnappar Baxters flickvän och får honom att sätta efter i en galen jakt. Sett det förrut? Ja just det, i Cenas förra film "the Marine". Strunt samma, filmen kommer säkert bjuda på go, hjärndöd action.

Är du sugen på att kolla andra actionrullar med wrestlare i huvudrollerna så vill jag tipsa både "Half past Dead 2" med Bill Goldberg och "the Condemned" med StoneCold Steve Austin. De håller båda hyfsat hög klass.

Ännu ett avhopp från TNA

"Wildcat" Chris Harris, före detta 7-faldig TNA Tag Team Champion (oftast som del av teamet America's Most Wanted med "Cowboy" James Storm) är numera free agent. Hans kontrakt med TNA går ut nu i dagarna, och TNA har redan meddelat på sin hemsida att han inte är kvar i förbundet mer. Rykten säger att Harris troligtvis är på väg till WWE. Den som lever får se...

Nya tröjor

Både WWE och TNA har kommit med en massa snygga tröjor den senaste tiden. De måste ju själv ha insett att Cenas "Bulldog" och Triplans "Conqueror" trasa var far too much. Det är ju grymt längesen som "de sällebrawl ässässyn" kom med en het T-shirt. Här nedan är några nyheter som jag personligen hade kunnat tänka mig att äga (iallafall Ortons som är sjukt cool):

Christian Cage (shoptna.com)

Randy Orton (wweshop.com)

Booker-T (shoptna.com)

Shawn Michaels (wweshop.com)

Chris Jericho (wweshop.com)

Finn Fyra Fel

1. En yoga-bok av Diamond Dallas Page?

2. Vem är den komiska snubben med högt hårfäste och armarna i luften? Vad gör han där?

3. "Yoga-Babes included"? Köp bok, få brudar på köpet?

4. Förord av Rob fucking Zombie? I en yoga-bok!?

Och nej, det är inget photoshoppat skämt. Boken ska tydligen finnas på riktigt.

Slut på Cruiserweight titeln?

Så här ser det ut på Smackdown! avdelningen på WWE.com. Finns det inga planer på att använda Cruiserweightbältet längre? Vickie Guerrero strippade Hornswoggle McMahon på guldet i september. Sedan dess har inte mycket hänt. Varför inte passa på att köra lite fejder mellan skit duktiga fjäderviktare som Jimmy Wang-Yang, "Londrick", Jamie Noble, och.. ugh..hrm.. Shannon Moore...? Att döma av hemsidan och bilden ovan ser det sorgligt nog ut som att det estetiskt fina bältet inte kommer tillbaka. Kan kanske bero på att man satte en liten, förhållandevis klen dvärg som mästare på det.

Snitzky's finest

Här nedan är då ett av Gene Snitzkys fines't moments. Tok mycket cred även till Paul London som dock kunnat fylla en DVD-box med flertalet lika minnesvärda stunder. Detta gäller dock inte för Snitzky som för övrigt ALDRIG skulle vaxat bort allt hår från ansiktet.

Topface 2008?

Deltag gärna i vår första omröstning i listen till höger.

Halfway to 50

DSWB vill passa på att lyckönska och gratulera Chris Mordetzky på 25-års dagen. Chris, kanske mer känd som "Masterpiece" Chris Masters, brottas sedan fotningen från WWE i japanska IGF (Inoki Genome Federation) under namnet Chris Moore. Chris var en av flera som fick lämna WWE då de började skärpa sina preparatregler efter Benoithistorien. Synd att han inte kunde bättra sig efter första varningen och avstängningen, då han tappade typ 1/3 av sin matchvikt. Han hade kunnat gått långt. Hursomhelst, lycka till i Japan och grattis på födelsedagen...

(Kebaben, är det inte ganska bizarrt att denna bjässe är 7 dagar YNGRE än dig? ^^)

The second coming of K-Kwik?

Rykten säger att Ron "The Truth" Killings, före detta heavyweight och tag team champ i TNA, kan vara på väg tillbaka till WWE. Han brottades i WWE runt 2000 - 2001 under namnet K-Kwik. Då teamade han mest med Road Dogg, men han även med att vinna Hardcore bältet ett par gånger. Efter sin period i WWE var han var med på TNAs första show i 2002, och har hållt till i det förbundet tills nyligen. Anledningen till att han nu har lämnat TNA sägs vara att han har varit missnöjd med hur han har bokats. Det är en duktig brottare, så med lite tur dyker han kanske upp på Smackdown eller nåt snart.

WWE's nya Masterpiece

Alla bör minnas Vince's glada, skuttande cheerleaders i Spirit Squad. Bobby, Conny, Toddy, Roddy, Lenny, Teddy och allt vad de nu kunnat tänkas heta. En av dem, "Nicky" Nemeth, har börjat brottas lite darkmatcher för WWE igen. Han kör, under namnet "the Natural", vidare längs med heelspåret. Nu senast då Smackdown! spelades in i Richmond så hade han med sig en bodyguard med minst sagt imponerande fysik. Möt föredetta tävlingsbodybuildaren "Big" Rob Terry:

Som Chris Masters... fast större, muskulösare och längre. 27 år gamle Rob är 6'4'' och har en matchvikt mellan 285 och 295 lbs. Han huserar just nu, tillsammans med Nicky, i WWE's utvecklingsförbund FCW (Florida Championship Wrestling). Hade varit intresant att se om han kan använda sin hydda till att wrestlas trovärdigt eller om han bara blir ännu en gigantisk, värdelös jätte. Blir spännande detta.

Wrestlemania i öknen 2010?

Denna bild av hockeyguden Wayne Gretzky har förbryllat mången trogen wrestlingfans around the Globe. Anledningen? Waynes urcoola tryck på tröjan. Just denna bild är ganska otydlig och har dålig upplösning. Jag kan dock låta meddela att texten enligt information är:

WrestleMania 2010

"Destruction in the Desert"

University of Phoenix Stadium, Arizona

Den som lever får se. Tycker först att vi koncentrerar oss på årets upplaga i Orlando.

Tattoo eller Taboo?

Visst är det helt underbart med Diehard-fans som älskar att visa för omvärlden att de håller på sina lag, favvis musiker eller idolwrestlare. Vissa står på fotbollsarenorna i minusgrader och viftar med halsdukar i lagets färger. Andra står i Garden iklädd Islanders tröja och ser dem loosa mot storebror. Många står med tröjor och underhållande skyltar och skrålar för att få se sin hjälte face John Cena kicka skiten ur monstret Uma(n)ga på en houseshow i Atlanta, Georgia. Sen finns det dem som tar det hela ett steg längre. Genom att sälja sin kropp, sin hud för att visa lojalitet gentemot den fräcka wrestlaren. På gränsen till att gå för långt? Eller kanske redan långt över gränsen för vad som kan kallas normal support? Antagligen är de flesta stjärnorna stolta över bilderna här nedan. Jag tvivlar dock kraftigt på att Goldberg är det, kolla in den piercingen.

The Undertaker

Hulk Hogan

The Rock's brahma bull

Goldberg

The Vince dance

Frågan är egentligen bara vilket som är mest disturbing?

1. Hogan i sleeveless Chipendalekostym med en T-Gul basyxa runt halsen?
2. Jake the Snake blåsandes i en trumpet?
3. Vinnie Macs hasande danssteg som är skrämmande proffsiga och välgenomförda (vad har hänt med tanke på hans numera stelopererade "chairmanwalk"?)
   
   

Hursomhelst så måste samtliga betalande vid WWF's Slammy Awards 1987 lämnat bygget med ett leende på läpparna. Snacka om show. Tror dock att det är för förbundets bästa att Vince aldrig återupplivat programmet (WWF-wrestlingens egna grammisgala) sedan the second coming 1996-1997. Tror att det går under kategorin "saker-som-var-sjukt-coola-då-men-som-suger-nu" som Nintendo 8-bit, tecknade Transformers och Fredagen den 13:e filmerna.